Det är mörkt ute.. Det har varit det ett tag nu
Hösten har bitit sig fast och är här för att stanna
Det känns som att sommaren aldrig fick en riktig chans... Precis som jag!
Någon sa att vi kanske borde skaffa hem lite prozac som jag kan ha och tugga på sånna här dagar.
Jag önskar att jag kunde säga att det inte skulle behövas, Men det skulle vara en lögn!
Det är svårt att se solen för alla moln, dom som verkar föröka sig med skrämmande takt.
Jag är rädd, trött och ledsen och livet är orättvist och garanterat alltid grönare på andra sidan!
Det finns egentligen inget hopp och jag minns inte längre hur man inte slåss
Men jag skulle behöva lägga mig ner och vila. Önskar att någon annan kunde ta över och krossa och söndra, men det finns ingen annan... Bara jag!
Och om jag lägger mig ner har jag förlorat. Jag vet inte om jag orkar resa mig igen efter det.
