Barfota dans i fuktigt gräs

det känns som att allt är det samma!
Både jag och livet har nån slags vitflagg. Men jag gräver ner mina fötter i jorden och rotar mig sakta
"Some kind of happiness" 
Jag är nöjd solen skiner och den får mig att glömma bort skuggorna och sorgen och kanske bara kanske ser jag en ljusglimt. Det är nog ändå inte så tokigt å vara levande ändå!  

Fast frusen

Jag har fastnat... Jag sitter fast och kan inte röra mig.
Det är inte det att jag inte vill jag bara kan inte. Jag kommer ingenstans. Jag sitter fast!

Moment 22

Jag vill ringa min bästa vän. Men han trött,  Vilket jag förstår, men jag behöver prata och jag kan inte, för min bästa vän är trött och alltså har jag ingen att prata med. Jag önskar att livet vore annorlunda för då hade min bästa vän legat nerkrupen i sängen och jag hade inte behövt prata utan jag hade bara kunnat lägga mig bredvid och lyssnat till hans andetag, tills jag somnade. För tydligen så kan jag bara sova när han är hemma. Vilket jag inte kan annars och kan jag inte sova så behöver jag prata. Det känns lite som moment 22

Jag vissnar

Jag skulle vilja packa min väska

Och bara bege mig iväg.

Men jag har ingenstanns att ta vägen

Här är mitt hem, det är här jag ska vara.

Jag sitter fast

Jag kan inte komma loss

Jag drunknar 

Jag vissnar 

Jag dör

sing me to sleep

Ibland rullstolar och bebismagar

Idag har dagen bestått av att leka med "Sunshine."Den mannen kan alltid få mig på bra humör trotts det evigt hotande mörkret! Vi åt lite pasta och bara samtalade och busade med den vilda ungen.
Sen fick vi finbesök av finaste bebismagen å hennes andra hälft. Dom hade dagen till ära bakat massa pepparkakor och lussebullar så det mumsade vi gladeligen i oss tillsammans med massa julmust och jos. Och det passade ju utmärkt när hela mitt kök har förvandlats till en julstuga med tomtar och tomtegardiner! (Jag kunde inte hålla mig till första advent!! men eftersom jag inte är hemma då så tyckte jag att jag fick tjuvstarta lite!) Så köket å Fayrummet e klara resten får skippa å vara juliga tycker jag allt!

 

Låt mig få vara din

Du åkte och kvar blev tystnaden och dina smutsiga kläder och en hög med disk. Du glömde det viktigaste...Du glömde oss!
Det blir svårare och svårare för varje gång. På den lilla tid som du är hemma så lyckas du nästla sig in i den hårda trasiga klump som ska föreställa mig.
Jag andas, jag slappnar av, jag tillåter mig själv att drömma. Och sen vips så är du borta och kvar finns bara tomhet och smutsiga tallrikar.
Jag hinner precis lappa ihop mig själv till en någorlunda duglig varelse och pang så är du där och raserar allt igen. Jag älskar dig men när du åker så tar du den lilla brända biten som ska föreställa mitt hjärta med dig. Och det är som att försöka vadå genom sirap när du inte är nära!
Så snälla kom hem! Kom hem och diska våra tallrikar, tvätta våran tvätt! Låt mig få behålla mitt hjärta hemma!
Va luften i mina andetag och smaken på mina läppar och musiken i mina öron!
Låt mig få vara din!