ångest

jag måste ha glömt hur man andas
men jag vet att jag existerar
för jag lämnar en skugga på asfalten där jag går

Jag känner mig instängd
och jag ser hur jag krossas mot dom passerande bilarna
där dog jag...där dog jag igen
Men det är inget emot smärtan som brinner innombords
och som hotar att äta upp mig levande

och du
du ler medans du spränger sönder min verklighet
och får mig att förvandlas till ingenting
från 0 till 100 på 3 sekunder

jag tror inte ens du är medveten hur du sårar
jag tror inte att du ens är kapabel till att förstå

och själv skriker jag för allt vad mina lungor kan hantera
men allt som hörs är tystnad
eftersom jag är instäng bakom skottsäkert glas

det blir tomt och tyst och stilla
eftersom jag måste ha glömt hur man andas
men jag vet att jag existerar
för jag lämnar en skugga på asfalten där jag går